YOUR KINGDOM COME, YOUR WILL BE DONE

I have had a hectic autumn. Since new year I have planned and prepared a Revival Tour in Sweden with pastor Edmond & Faith Kivuye from Burundi. Can we Swedish churches learn anything from the African Christians? I believe that. During three weeks Edmond, Faith and I went around and visited 17 churches from Horred in South to Falun in North, from Uddevalla in West to Stockholm in East. We made it and in each place they were open for the message of pastor Edmond and Faith. The purpose was to inspire and get faith for revival in Sweden, and I believe we got it. It was tiring going around like this, 2993 kms in my car. But because of many prayers everything functioned well. In each place Edmond had a new message. We believe there will be a lot of lasting fruits. We want Sweden to be changed!

After that I had a week together with my wife Gertrud and the Nordic Team of Salt & Light International. The leader is pastor Dave & Chris Richards, England. We had a retreat in Kåfalla, Lindesberg, and then we gathered in Centrumkyrkan Heby. We appointed a regional team for eastern Sweden, where pastor Mats & Monica Nordén, Västerås, are the leaders. We want to establish and build God´s Kingdom in Sweden. In the photo you see the Nordic Team gathered at Kåfalla, Lindesberg.
Now I prepare to go to Zimbabwe and Kenya 4th - 26th November together with pastor Dave Richards. We will preach and teach, and encouraging people, giving them hope. It is especially tough to live in Zimbabwe. And we have much to learn from our Christian brothers and sisters in Africa.

LISBETH PROMOTED TO HEAVEN

Lisbeth Söderberg, Centrumkyrkan Heby, Sweden, is since 8th August 2012 together with her Saviour Jesus Christ in the glorious Paradise. Lisbeth has been very tough during 17 years, when she has been fighting against cancer. She was now 52 years of age, married to Lennart, and mother of Niclas, Linda and Annika. All three married. Lisbeth has been a hero of faith during all these years. Now her mission on earth was finished, and Lisbeth could move home to heaven. During these years the family, church and friends have been praying for Lisbeth. And we have seen several miracles, Lisbeth was a miracle.She spread faith, joy, and encourage-ments to all of us. We are grateful to God for Lisbeth, but of course we mourn Lisbeth. We wanted to have Lisbeth together with us on earth. But we know one day, perhaps soon, we should meet and see each other again, and then we should be together for eternity. We pray for husband Lennart and the family. Friday 31st August we will have the funeral ceremony in Centrumkyrkan Heby. In the photo you see Lisbeth and Lennart.

SOMMARBY

En vecka varje sommar under 32 år har Östervåla Missionsförsamling inbjudit till och genomfört en Sommarbyvecka i sin park vid Missionskyrkan. Det är en vecka full av aktiviteter för barn från 3 år till 15 år. Omkring 170 - 200 barn deltar varje gång med 70-tal ledare samt 100-tals föräldrar, mor- och farföräldrar. Tidigare har våra barn deltagit, men nu är det våra barnbarn. Vår son Marcus flickor Tuva (8 år) och Nora (5 år) samt vår dotter Rebeccas flickor Michélle (15 år) och Jennifer (12 år) deltog i år igen och bodde hemma hos oss i Bragdebo. Vi är alla stimulerade av denna familjegemenskap och aktivitet i Sommarbyn. Det är fantastiskt vad Östervåla Missionsförsamling gör för att på detta sätt etablera och utbreda Guds rike. I vidstående bild (framför Missionskyrkan) ser vi från vänster på bänken: Nora, Jennifer, Tuva och Molly (Tuvas vän). Bakom står Michélle och mormor / farmor Gertrud.

ATTRAKTIV TÄMNARBYGD

Upplands största sjö är Tämnaren med sina 39 km2 yta och knappt 2 meter djup. Som många sjöar i Uppland är det en slättsjö, som har en begränsad livslängd. För fem år sedan tog jag initiativet till att bilda Tämnarens Vattenråd, som arbetar med att restaurera sjön och låta den få ytterligare en livslängd på ett par hundra år. Vi gör detta för våra barnbarn. Eftersom det är ett platt landskap svämmade ofta sjön över under tidigare sekler och det var många decenniers diskussion, som ledde till en stor sjösänkning under 1870-talet, 1872-78. Det var den största sänkningen då i Sverige, endast sänkningen av sjön Hjälmaren senare är större. Tämnaren sänktes med 110 cm, 1950-53 sänktes den ytterligare 40 cm, men höjdes 20 cm 1977, då Uppsala stad ville ha Tämnaren soom reservvattentäckt. Under 1870-talet fick man 6585 hektar torrlagd mark samt 562 hektar landvinning på gammal sjöbotten. Marja Erikson har under året forskat och skrivit en D-uppsats i Ekonomisk historia: "Tämnaren - Sjösänkning och bondejordbruk i en brytningstid", som visar att sjösänkningen under 1870-talet blev mycket dyrbar för de jordbrukare, som vann åkermark.
I dag är inte behovet lika stort gällande jordbruksmark, och därför arbetar Tämnarens Vattenråd för att restaurera sjön och göra hela området runt sjön attraktiv. Rekreations- och fritidsintressen har ökat. Tillsammans med Upplandsmuseum har vi startat arbetet "Attraktiv Tämnarbygd" genom att stärka de lokala företagarnas varumärke genom kulturarvet. Detta arbete samordnas också i projektet "Destination Tämnaren" där vi också samarbetar med Uppsala universitet. Målet är att få kommunerna och andra intresenter att bilda ett utvecklingsbolag, som skall utveckla besöksnäring och turism i hela Tämnarbygden. Till detta arbetar vi med att tillvarata bottenslam och växtlighet i sjön och omvandla det till bioenergi, vilket också skall bli ett affärsområde för detta utvecklingsbolag.

Tidigare i år lät vi konsultbolaget WSP göra en noggrann ekonomisk beräkning vad kostnaderna är att restaurera sjön. Nu producerar vi två broschyrer som beskriver vattenrådets arbete och de målsättningar vi har. Under januari 2013 genomför vi en stor konferens om Tämnaren, där inbjudarna är de tre kommunerna Heby, Tierp och Uppsala. Arbetet med att restaurera sjön och utveckla bygden omkring är långsiktigt, men vi har en tydlig vision. Fotot visar Tämnaren i juni 2012 fotograferat av Gertrud Tofters.

GOTLAND 2006 OCH 2012

Under denna vecka har Björklinge Energis styrelse haft strategidagar i Visby. Björklinge Energi, som grundades 1918, är en ekonomisk förening, som distribuerar el till 12 500 kunder och har elnät i delar av Uppsala, Heby och Östhammars kommuner. Min far Simon Tofters var, utöver vara boktryckare, föreståndare för Östervåla elektriska distributionsförening, som 1972 fusionerades med Björklinge elverk ekon. förening. Ny vd i Björklinge Energi är Joachim Eronen, och han ledde ett mycket bra strategimöte med styrelsen, där jag ingår sedan 2011. Vi samtalade mycket om framtiden, eftersom det kommer stora utmaningar inom hela energiområdet. Vi vill vara med och framförallt leverera "Lokal energi för alla i Uppland"!

Förra gången jag var i Visby var 2006, då Gertrud och jag fick motta priset som Årets bästa Leader-projekt i Sverige år 2005. Det var mycket hedrande att vinna över alla andra lands-utvecklingsprojekt i hela landet. Juryns motivering var: "Projektet Utveckla Östervåla visar vilken kraft det finns i Leadermetodens samarbete mellan samhällets alla parter för att utveckla en bygds företagande, föreningsliv och samhällsservice. En fungerande plattform för en konstant dialog mellan samhället, företagen och föreningslivet i Östervåla har skapats." Projektet kom sedan att i EU presenteras som Best Practise. Vidstående bild visar Gertrud Tofters i Visby år 2006.

50-ÅRSFIRANDE SKRAPANSTUDENTER

År 1959 tog jag realexamen i Tierp och började på hösten i gymnasieskolan Skrapan i Uppsala på den treåriga reallinjen med mycket matematik, fysik och kemi. Under denna helg har vi elever för första gången efter studentexamen träffats i Uppsala. Det hade varit stort arbete att finna alla elever, och nu träffades flertalet. Jag kände igen flera, även om några hade fått vitt hår, andra hade mindre hår. Flera hade pensionerat sig, men inte alla. De flesta bodde kvar i Stockholm-Uppsala-trakten, men några på Västkusten, någon i Skåne och Per Sveidqvist i Skottland. Vi var några friidrottare i klassen, som ofta träffades för träning och tävling. Det var Leif Lindfors från Söderfors, som var en duktig sprinter, 100 m 11,4 sek. Det var Mikael Lindén från Edsbyn, som var medeldistansare. Det var Roland Einarsson från Knutby, som var spjutkastare. Det var jag som var sprinter och längdhoppare. I längd hoppade jag omkring 6 meter och på 100 meter sprang jag några tiondelar under 12 sekunder. Vi tävlade både på Studenternas i Uppsala, Stockholms stadion och mot skolor på andra platser. Under sista vårterminen var jag mycket sjuk i halsfluss, så jag valde att gå om sista året och examinerades 3 maj 1963. Skrapan (då Uppsala Enskilda Läroverk, nu Lundellska gymnasiet) fanns nedanför Slottet mellan Nedre Slottsgatan och Trädgårdsgatan. När jag blivit godkänd av censorerna, satte jag på mig min studenmössa och sprang ut på Nedre Slottsgatan, där fästmö Gertrud med kram (offentligt ovanligt för 50 år sedan), familj (glada far och mor ses på bilden), vänner och blåsorkester tog emot.

SPELMANSFAMILJEN TOFTERS

När våra fyra barn var små musicerade vi mycket i familjen. Vi var Spelmansfamiljen Tofters, som reste runt i landet och spelade och sjöng. Dels hade vi trevligt hemma i Bragdebo, när vi spelade, dels var det roligt att få uppträda för andra. Ett antal gånger deltog vi i TV-program, bl.a. Luciamorgon på Skansen och ett par Halvsju program. Efter många års träda har vi nu i vår börjat igen att öva och i lördags uppträdde Spelmans-familjen Tofters i Kulturnatta i Sala. Vi framträdde i Centrumkyrkan Sala, och det var fullt hus. Men vi var nervösa innan hur det skulle gå. Men låtarna fanns tydligen någonstans i hjärnbarken och det gick bra. Vi själva fick "blodad tand" och tänker nu börja öva och kanske också få uppträda på flera platser framöver. Svensk folkmusik är ju en kulturskatt. Bilden visar vår familj omkring 1980.

ÄLGAR OCH ANDRA DJUR

Gertrud och jag bor i Bragdebo, som ligger vid Norrlands skogsbryn. Här möts Mälardalens slättland med Norrlands skogar. Åter hör och ser vi våra tranor, som är trofasta varje år ute på Juxvall. På Ettinga gärde sjunger sånglärkan och jagar blå kärrhök. Vid varma dagar med uppåtvindar seglar ormvråken. Under mars-april har vi också hört olika ugglor. För många år sedan mötte jag en brunbjörn vid Kuggelbobacken på vägen till Tärnsjö. Den lade sig tio minuter i diket alldeles intill mig. När den åter gick upp på vägen och började gå runt min av min mor lånade lilla bil, så åkte jag igen. Björnen var så nära att den kunde välta bilen. I denna vecka har jag sett älgar vid Klockarbacken, se bild. Idag var Gertrud, Petra och jag vid Tämnaren och såg havsörn.

EN SONSON ÄR FÖDD

Gertrud och jag är välsignade med fyra barn och deras familjer. För ett par dagar sedan fick vi vårt tionde barnbarn. Efter nio flickor föddes nu en pojke, son till vår son Marcus och hans Linda. Pojkens namn är Gabriel, ett namn som Marcus också hade med sig från Etiopien. Marcus med familj bor i Östhammar och Linda födde pojken på Akademiska sjukhuset i Uppsala. I bifogade bild ser man Marcus storasyster Petra hålla den nyfödde gossen i sin famn. Det är farmor Gertrud som har fotat med sin mobil. Den andra bilden är från Bragdebo, där Gabriels systrar Tuva (7) och Nora (5) är med. Denna bild har Gertrud fotograferat med vanlig kamera.

UPPBYGGANDET EFTER VATTENSKADAN

Under sommaren 2011 upptäckte vi vattenskada under golvet i Gertruds verkstad och ateljé, som vi kallar Lagårn. Under hösten och vintern har vi haft hjälp av försäkringsbolag och många hant-verkare att flytta ut alla maskiner, möbler och attiraljer samt riva upp golv, diskbänk och skåp. Till vår måg Pär-Inge Larssons nyinköpta stora fabrikslokal kunde flyttfirman från Tierp flytta många lass. Nu har arbetet kommit så långt att nytt golv är på plats, vilket bilden visar. Gertrud målar nu väggarna och skåpluckor, innan disk-bänk, skåp och övrigt skall återinsättas. Det kom-mer åter att bli mycket vackert i denna stora sal. Och Pär-Inge behöver utrymmet, där vi lagrar, för egen verksamhet. Hans fabrikshus skall användas för eget företag, People & Solutions, samt som företagshotell och flera lägenheter. Just nu är Pär-Inge och Petra på nödvändig semester och rekreation, och vi får ta hand om Petras hund Vincent.

GUDS RIKE I JAKOBSTAD FINLAND

Den 9 - 12 februari 2012 har Ebeneserkyrkan i Jakobstad, Finland, inbjudit till Vinterkonferens med temat "Guds Rike". Min hustru Gertrud och jag var inbjudna talare tillsammans med Christian och Pernilla Wendesten från Göteborg. Jakobstad ligger i det svensktalande Österbotten, som också kallas för "Bibelbältet". Ebeneser är en gammal församling, som tillhör Missionskyrkan Finland, men den är mycket ung. En av pionjärerna i Missionskyrkan Finland var Erik Landell (1858-1917), som var född i Östervåla. När pastor Stefan Löf blev pastor för tolv år sedan fanns endast en handfull åldringar i församlingen. Idag sjuder det av liv med 70-talet unga medlemmar, de flesta unga föräldrar med små barn. Ebeneser har en stark tillväxt med glädje, gemenskap och tro. Det är en andligt levande och kraftfull församling, där Gertrud och jag fick undervisa om "Guds Rike" och i synnerhet om hur vi har fått etablera och utbreda Guds Rike i lokalsamhället och i andra kontinenter, i företag och arbetsliv, i olika delar av skapelsen. Bilden till vänster visar Gertrud Tofters, när hon undervisar om Guds Rike. Guds Rike är inget världsligt rike, utan ett andligt osynligt rike, som finns inom oss. I det riket regerar Jesus Kristus. Det var vackert i Jakobstad och Österbotten med vit gnistrande snö och någon kyla. Vännerna i Ebeneser var mycket varma!

ENGAGERAD I LOKALSAMHÄLLET

År 1998 tog jag initiativet till att bilda Östervåla Utvecklingsråd och var under 13 år dess ordförande. Med de gåvor, intressen och kontakter jag har försöker jag utveckla orten och lokalsamhället, så att dess innevånare och besökare trivs, att det finns goda bostäder, utvecklande företag, kommunikationer och besöksnäring. I Östervåla finns det god social gemenskap, som kallas för "Östervålaandan", vilket består av entreprenörskap, bry sig, ta initiativ, föreningsengagemang. 1 februari 2012 uppmärksammade Sala Allehanda detta och hade ett stort reportage om Östervåla Utvecklingsråd och Tämnarens Vattenråd. År 2007 tog jag initiativ till att bilda Tämnarens Vattenråd och är sedan dess dess ordförande. Tämnaren är Upplands största sjö och vi arbetar för att restaurera den, att den skall leva ytterligare ett sekel, att den får vara en sjö för rekreation och näringsverksamhet. Det är ett långsiktigt och tålamodsprövande arbete, men vi har gott samarbete med vetenskap - Sveriges Lantbruksuniversitet och Uppsala Universitet - samt den politiska världen - Heby, Tierps och Uppsala kommuner samt Uppsala Länsstyrelse och Norra Östersjöns Vattendistrikt.