DÉSIRÉ ÄR DÖD

Igår morse, måndag 15 november, fick jag beskedet från Burundi, att Désiré är död! Désiré (32 år) var den förste jag lärde känna i centrala Afrika. Han var en underbar, skicklig och alltid pålitlig man och nära medarbetare. Det var hans syster, pastor Alice i Bretagne Frankrike, som ordnade kontakten. Med Désiré har jag delat mycket och vi samatalde och bad om gemensam framtid i African Dream Mission och Désirés egen vision Centre for Strategic Evangelisation and Development. Désiré var nu sekreterare för vår mission i Burundi och South Kivu, och var med Petra och mig alla dagar i vår senaste missionsbesök där. Désiré arbetade nu på rapporten över detta missionsbesök och i lördags hade vi kontakt, ty Désiré ville ha några uppgifter av om seminariet vi hade i Uvira DR Kongo. Lördagskväll fick Désiré en hjärtattack, mwen tog sig ändå till kyrkan söndagsmorgon. Eric skjutsade honom hem och de planerade för Centret for Strategic Evangelisation and Development. Båda gladdes över det. Ett par timmar senare var Désiré död, han har flyttat hem till Jesus. Men för hans syskon är det sorg och tomhet samt hans nära vänner. Jag har mist en nära förtrolig vän och andlig son.

MISSIONSRESA TILL AFRIKA

Tillsammans med vår äldsta dotter Petra har jag varit ett par veckor i Rwanda, Burundi och DR Kongo. För mig var det 13:e resan till Afrika. Genom African Dream Mission bygger vi upp ett samarbete i centrala Afrika för att hjälpa människor starta företag och utveckla landsbygd och samhälle. Vi undervisar i ledarskap och faderskap, att ta ansvar. Petra besökte särskilt barnhem för föräldralösa barn (vilket det finns mycket av i dessa krigshärjade länder), skolor (Petra är skollärare i Tärnsjö), sjukhus och vårdhem för aids-sjuka (Petra är diakonissa i Centrumkyrkan i Heby). Särskilt i östra Kongo är nöden stor. Vi besökte pastor Enocks (vår chaufför från Kigali till Goma) hem i Goma för våldtagna ensamma utstötta kvinnor. När dessa kvinnor blivit våldtagna av soldater och rebeller blir de förskjutna av sina män. Det finns mycket att göra i Afrika för att restaurera det. Vi har goda medarbetare i dessa länder, så vi har hopp. Vi samarbetar också med kyrkor i dessa länder, där både Petra och jag predikade. Vi besökte också sex tryckerier i Rwanda och Burundi, eftersom vi skall hjälpa våra vänner Aline & Euloge i Burundi att bygga upp ett nytt tryckeri. Vi är ju en tryckarefamilj.

150 ÅR I ÖSTERVÅLA

1860 bildades Östervåla Missionsförening, som senare fick namnet församling. Under gångna helgen firade församlingen sitt 150-års jubileum med många medlemmar och gäster, de flesta tidigare medlemmar, som flyttat till annan ort. Det var en fantastisk helg. Gertrud och jag med våra barn är uppvuxna i Östervåla Missionsförsamling och vi är mycket tacksamma för det. För drygt 20 år sedan valde vi pga Guds kallelse att gå en annan väg, bilda en ny församling, Centrumkyrkan I Heby. Centrumkyrkan har ett mycket gott samarbete med Östervåla Missionsförsamling. Det är glädjande att församlingen i Östervåla har så många aktiva unga familjer, vilket lovar gott inför framtiden. Bilden visar missionskyrkan (det vita), som byggdes 1877 samt det tidigare bönhuset (det grå), som byggdes 1863.

VATTEN, VATTEN

Tillsammans med Kjell Söderberg, Harbo, var jag i början av veckan på Riksmöte för Vattenråd i Borås. Första kvällen var det mottagning av Borås kommun i dess nyrestaurerade djurpark. I skymningen fick vi se fem björnar och tio vargar. Särskilt vargarna var nyfikna på på oss. Vi fick många erfarenheter från andra vattenråds arbeten och främst Viskans. På vissa håll i landet får vattenråden starkt ekonomiskt stöd från vattenmyndighet, länsstyrelse och kommun. I nordligaste Sverige har myndigheterna startat och givit resurser till vattenråden. Det är sämre med detta i Svealand. Tämnarens Vattenråd har hittills fått ta egna initiativ med visst stöd av myndigheter, men än har vi inte kommunerna Heby, Tierp och Uppsala med på båten. Dock är samarbetet mycket bra med Uppsalas båda universitet, och nu har det börjat med Stockholms Universitet. Efter resan i Viskans dalgång tog vi hand om 40 studenter från Stockholm i Aspnäs, där vi informerade om Tämnaren och vad dess vattenråd vill. Dessutom bjöd vi på mat, vilket också uppskattades. På bilden ser du stochkolmsstudenterna samlade vid minnesstenen vid Aspnäs för sjösänkningen 1874.

BESÖK FRÅN KENYA

Under veckan har vi haft besök av Beckie Baraka från Kenya. Jag har lärt känna Beckie i Kenya, där hon är pastor i en församling i Nairobi med drygt 10 000 medlemmar. Beckie har varit hos oss förut, 2009, och bodde nu både hos Believe och Sandra från Burundi och i Bragdebo. Vi har haft mycket roligt tillsammans, ätit god mat, prat, läst bibeln och bett. Beckie har undervisat i Centrumkyrkan i Heby och Sala om tro, hon är en troskvinna, som nu bygger ett hus åt sin mor vid stranden av Victoriasjön. Det är tuffa tider för människorna i Kenya, men det finns hopp genom den nya författningen, bara man slapp politikers och tjänstemäns korruption. Ett annat hopp är den stora väckelsen i Kenya. Beckie är nu en vecka i Uddevalla och sedan i Köpenhamn, innan hon åker hem via London.

EXPANSION

Vi är medlemmar i Centrumkyrkan i Heby/Sala, som nu expanderar. Församlingens 90 medlemmar bor primärt i Heby och Sala kommuner, vilket är vårt lokala missionsområde. Det gör vi tillsammans med övriga församlingar i området. I Sala hyr vi nu lokal i centrum, där vi har möten och träffar torsdagskvällar och söndagseftermiddagar. I Heby köper vi nu Missionskyrkan, eftersom Frälsningsarmén vid Torget är för liten. Vi behöver båda byggnaderna. Under helgen hade vi kick-off och inspirationshelg. Vi hade medlemsintagning och vattendop. Centrumkyrkan praktiserar och tror på dopet som en bekräftelse på att jag själv är frälst och väljer att döpa mig. Det betyder att jag begraver den gamla människan och uppstår i ny skapelse. Vi har också tidigare under sommaren haft dop, då i skogssjön Myran Huddunge, nu trädgårdspool i Sala.

SAREK - PADJELANTA

För 43 år sedan besökte Gertrud och jag Sarek med ingång söderifrån Kvikkjokk. Fem år tidigare besökte vi också Vouggatjålme, då väglöst land från Jäkkvik, idag finns Silvervägen till Norge. Efter många års längtan åkte Gertrud och jag i mitten av augusti detta år åter till Lapplandsfjällen; tåg till Gällivare, buss till Saltoluokta och Ritsem, norra delen av Sarek och Padjelanta. Vi företog dagsturer från dessa STF:s vandrarhem, och tur var det, ty vi hade en mycket stor packning. Vi hade underbara dagar i och på fjällen. Vi får kalla årets besök för rekognosering. Man kan gå Kungsleden från Saltoluokta öster om Sarek till Kvikkjokk, eller Padjelantaleden från Ritsem väster om Sarek till Kvikkjokk.
Vi har träffat många trevliga människor, kanske mest tyskar, och Gertrud är inte blyg av sig. Intressant att tala med samer. Storartade naturupplevelser, båtfärd över Akkajaure, Vuojatädnos forsar, hjortron på myrarna.

UTVANDRARE

Under veckan har jag besökt Utvandrarnas Hus i Växjö, som är en förnämlig inrättning när man är intresserad av att forska om emigration. Profilfiguren i utställningen är bygdens son Vilhelm Moberg, som skrev sin utvandrarserie. Jag forskar och skriver om prästen Lars Paul Esbjörn, som 1849 utvandrade till Amerika, bildade ett svensk-lutherskt kyrkosamfund, Augustana synoden, samt återvände 1863 till Östervåla. I arkivet i Växjö finns mikrofilm på 100-tals av brev från och till Esbjörn under hans tid i Östervåla. Den skicklige släktforskaren Bernt-Ove Lindberg, Östervåla, kom i går till mig och lämnade en ansedel på Esbjörn-familjen. Lars Paul hade tre fruar (inte samtidigt) och 19 barn. Tillsammans med sju andra skribenter - teologer, historiker, matematiker, redaktörer - skriver jag denna bok "LARS PAUL ESBJÖRN Väckelsepionjär i USA och Uppsala stift".

SOMMARBY

Första veckan i augusti arrangerade Östervåla Missionsförsamling sin 30:de Sommarbyvecka i Missionskyrkans park. Det är en enorm prestation och över 50 ledare ställer upp varje år och tar hand om och engagerar 150 - 200 barn varje dag. Många unga barnfamiljer tillhör missionsförsamlingen, som i år firar 150 års jubileum. Fyra av våra barnbarn deltog i Sommarbyn: Michélle (13), Jennifer (10), Tuva (6) och Nora (3). De bodde hos oss i Bragdebo. Det var roligt ha dem hos oss, och det var liv i luckan hela veckan. Alla fyra trivdes både i Sommarbyn och Bragdebo.
I lördags hade Andreas (vår son) och hans fru Anette dubbel 40-årsfest hemma i Sala. Våra barn börjar bli gamla. Det var mycket trevligt med många vänner. I söndags (8/8) fyllde Gertrud år.

GAMMELVALA

Gertrud och jag har tillsammans med vår dotter Petra´s man Pär-Inge´s föräldrar Lars och Martha i Gransätra besökt Gammelvala i Brunskog, Värmland. För 37 år sedan besökte Gertrud och jag med våra barn Petra och Andreas Gammelvala senast. Det är strongt av Hembygdsföreningen i Brunskog att varje år, sista veckan i Juli, genomföra denna stora manifestation - ett fönster mot det förflutna. Naturligtvis blir det mycket Gustaf Fröding i Brunskog - både i Hembygdsgård och kyrka. Kyrkan är fantastiskt vacker. Gertrud och Martha trivdes bland hantverkare av alla slag. Lars studerade sågverk med ångmaskin, utställning av jordbruksredskap och historiska bilar. Jag intresserade mig för pappersbruk och tryckeri, väckelsehistoria och släktforskning på nätet. Vi fyra trivs mycket gott tillsammans. Martha och Gertrud pratar, Lars och jag lyssnar.

MICHELANGELO

Min logotyp "TOFTERS" är formad i typsnittet Michelangelo. I mitten av 1980-talet framställde Art director Göran Lyngskog, Adaptus reklambyrå, denna logotyp för Tofters Tryckeri. Eftersom tryckeriet inte finns längre, 1918-2008, har jag övertagit logotypen. Som gammal boktryckare och typograf är jag intresserad av typsnitt, mina favoriter är antikvan Bembo och grotesken Gill. De fanns från 1950-talet hos Tofters Tryckeri, och vi framställde själva typerna genom att gjuta i vår Monotype. Min far Simon och bror Sten var också förtjusta i Bembo och Gill. Min bror dog 2010 och stilen på hans gravsten är Bembo.

Bilden visar den stuga i Åbylund, där min farfar Per Johan Pettersson 1918 startade tryckeriet. Bilden är målad av min farmors bror August Rosén, som var född i Buckarby och sedan i många år pastor i Stockholm.

Ny webbplats!

Tofters.net har fått ny webbplats!