ÖSTERVÅLA BESTÅR AV ELDSJÄLAR

För 13 år sedan tog jag initiativet till bildande av Östervåla Utvecklingsråd, och sedan dess har jag varit dess ordförande. Gertrud har varit kassör under 9 år, och nu har vi båda fått efterträdare. Vi kan ägna oss åt andra uppgifter. Gertrud har stött mig och skött redovisningen mönstergillt. Det har varit tryggt! Östervåla består av eldsjälar, nätverk, lokal gemenskap, föreningsliv, entreprenörskap, företagande och utveckling - Östervålaandan! Dessa värden har vi under 13 år vårdat och utvecklat. Varumärket är Stolriket med över 200-årig snickar-tradition, som har betytt mycket för Östervåla och gjort orten välkänd. Östervåla har en lång historia av företagsamhet. Jag har också varit en eldsjäl och företagare. Under dessa 13 år har vi fått länsbyte, ny skola, nytt torg, hyreshus vid Torget, deltagit i många mässor och utställningar. Framgångsrika är de Företagareluncher vi har varje kvartal. Det sorgliga är att under perioden lade Elanders ned tryckeriet i Östervåla, som min farfar Per Johan Pettersson startade 1918. Fader Simon drev det under många år, innan vi tre syskon övertog företaget. Vår farbror David Temdahl startade under 1960-talet tryckeri i Östervåla, som i fjol lades ned. Stor uppmärksamhet rönte också vårt Leaderprojekt, som 2006 fick pris för bästa projekt i Sverige. Gertrud och jag var i Visby och mottog priset. Varje år har utvecklingsrådet delat ut ett Östervålapris. 2006 fick jag det för mitt brinnande intresse för hembygden och att jag har en stark förmåga att entusisasmera andra människor i nya projekt.

FORSKNING & REDIGERING

Under lång tid har jag arbetat intensivt med boken "ESBJÖRN & Hans tid i Sverige och Amerika". Det är mycket forskning (research), studium, författande och redigering samt produktion. Regelbundet har jag kontakt och samarbete med arkiv i USA, Carolina Rediviva i Uppsala, Kungliga Biblioteket i Stockholm, Gävle Museum, Hälsinglands Museum (Hudiksvall), Emigranterns Hus i Växjö och Landsarkivet i Härnösand. Genom Östervåla Bibliotek tar jag hem fjärrlån, vilket är mycket effektivt, god service. Det tar mycket tid med renskrift av brev till och från Esbjörn. Svåraste handstilen hade Eric Norelius, som var Esbjörns närmaste medarbetare i Augustana Synoden, Amerika. Många brev publiceras i denna bok för första gången. För ett par veckor sedan besökte jag Lars Lindberg (80), som har varit missionssekreterare i Svenska Missionsförbundet och rektor för dess Teologiska Högskola på Lidingö. Det var gott att återknyta kontakten med Lars Lindberg, och samtala om luthersk och reformert tradition. Esbjörn var lutheran, och han vände sig mot de reformerta väckelserna, som skulle bli de stora frikyrkorna i Sverige. Bilden visar en konventikel (väckelse- och läsarmöte) under 1800-talet.

CENTRUMKYRKAN I HEBY & SALA

Centrumkyrkan i Heby växer och avknoppade vid nyåret Centrumkyrkan i Sala. De som bor i Sala deltar nu i församlingen i Sala och de som bor i Heby i församlingen därstädes. Sedan 14 år firar vi gudstjänst i f.d. Frälsningsarmén vid Torget i Heby. Eftersom församlingen och arbetet växer köpte församlingen vid nyåret f.d. Missionskyrkan i Heby, som vi nu kallar Centrumkyrkan Heby. F.d. Frälsningsarmén heter Torgkyrkan. När vi restaurerat i Centrumkyrkan kommer vi att fira gudstjänst i den. Västerlövsta Missionsförsamling och Finska Församlingen fortsätter också fira gudstjänst i Centrumkyrkan. I Torgkyrkan kommer vi framförallt ha söndagsskola, barnverksamhet och ungdomsgård. Torgkyrkan kommer också att restaureras. I Sala har Centrumkyrkan också en lokal, som medlemmarna under vintern har restaurerat. Den finns vid Norrbygatan. Med dessa lokaler tror vi att Centrumkyrkan kan hjälpa människor hitta fram till Jesus. Församlingarna vill vara oaser av kärlek. Vidstående bild visar Barnens Dag vid Torgkyrkan.

TUVA & NORA

Under fyra dygn har våra minsta barnbarn varit hos oss i Bragdebo. Det är Tuva (6 år) och Nora (3 år), barn till vår son Marcus och Linda. De bor i Östhammar, där Marcus säljer datorer och mobiler samt Linda arbetar inom vården. Det har varit mycket uppmuntrande att få rå om våra barnbarn, och de är hela tiden aktiva. Hur orkade vi när vi hade små barn en gång i tiden? Nu blev det lek, spel, film och mycket mat. Båda flickorna är duktiga på att äta, de gnäller inte utan äter all slags mat, i synnerhet fisk och pannkaka. Gertrud tränade flickorna i längdskidåkning, och för Nora var det första gången. Men hon lärde sig förvånansvärt snabbt att hålla balansen och staka på. I skidtävlingen vann Nora, ty Tuva körde omkull (frivilligt). Vi älskar dem som våra andra sju barnbarn!

TRETTONDAGSHELG I BRAGDEBO

Under trettondagshelgen 5-7 januari har våra barnbarn Michelle och Elin (båda boende i Sala) varit på besök i Bragdebo. De skriver själva om trettondagen. Bilden visar flickorna framför boningshuset i Bragdebo.

"På morgonen så gick vi upp och myste med Farmor/Mormor Gertrud, som hade fått frukost på sängen av Morfar/Farfar Kiell. Det är så mysigt i Bragdebo nu på vintern med all snö och att vara med Farmor/Mormor och Farfar/Morfar, det är jättekul och vi älskar att vara här hos dem. Sedan gick vi ner i köket och åt frukost, det blev fil och flingor med en liten klick sylt. Sedan så spelade vi Rummikub med Gertrud, medans Kiell var ute i slögstun och skrev om historia. Efter det så åt vi våfflor till lunch. Sedan gick vi ut och lekte i snön i drygt en timme. När vi kom in så var kvällsmaten framdukad, och det blev köttfärssås med spaghetti och sallad. Det var gott. Sedan gick vi upp (till våning två) och tittade på en film.

Vi har haft det jättebra och det var mysigt att sova i nya gästrummet, som vi inte har sovit i förut. Vi hoppas att vi kommer hit snart igen." // Elin Tofters (12 år, dotter till Andreas) och Michelle Tofters (13 år, dotter till Rebecca).

ÅRET 2010

Det är Juldagen 2010 och jag blickar bakåt detta år. Min bror Sten och hans hustru Michaela skulle besöka oss i Bragdebo under Nyårshelgen, men Sten hade blivit allt mer sjuk i cancer, så han orkade inte. Sten hade kämpat många år mot cancer, men blev nu allt sämre. 2-4 februari besökte jag Sten och Michaela i Kungsbacka, jag förstod att tiden på jorden var kort för Sten. Vi firade nattvard tillsammans. En vecka senare (11 februari) dog Sten, 3 mars var det begravning för honom i Kungsbacka kyrka. Året har gått och det har varit stor sorg efter min bror, ensamhet och tomhet. Vi stod varandra mycket nära. Under många år gick vi i skola tillsammans samt förestod Tofters Tryckeri. När Sten i början av 1990-talet flyttade till Västkusten och blev kyrkomusiker fann vi varandra andligt. Vi har bett för och med varandra och delat mycket under dessa år tillsammans med våra hustrur Gertrud och Michaela, som nu är ensam. I början av året dog också vår son Andreas´svärmor Kerstin Hjalmarsson, som var en pelare i Centrumkyrkan. Året började med mycket död, men vi har hopp för livet och skall återses. Bilden intill visar Sten i skärgårdsmiljö.

Gertrud och jag är engagerade i utveckling av lokalsamhället - Östervåla, Heby kommun, sjön Tämnaren, Norduppland, och vi deltog i mars i Vildmarksmässan i Älvsjö för att marknadsföra vårt område. En vecka i mars var jag i Danmark tillsammans med Dave Richards, England, och Buck Hudson, USA, ledare för Nordic Team of Salt & Light International. Vi besökte församlingar i Köpenhamn, samt Fredrikshavn och Haderslev på Jylland. Vi var där för att styrka, uppmuntra och ge vägledning till församlingarna och deras pastorer.

Under april månad hade vi besök av läkarparet Aline och Euloge från Burundi. De har en vision om att bygga ett stort missionssjukhus i centrala Afrika. Jag hade ordnat en veckas studiebesök hos Akademiska sjukhuset och Landstinget i Uppsala län. Det var intressant att besöka de olika avdelningarna. Aline och Euloge är nära medarbetare i vårt missionsarbete i Afrika - African Dream Mission. Mitten av maj var vi i Horred, mellan Varberg och Borås, och deltog i en konferens, som Nordic Team ordnar varje år.

Under våren var det intensivt arbete tillsammans med en studentgrupp från Uppsala Universitet, som genomförde en stor studie hur man kan restaurera Tämnaren. 1 juni var det slutredovisning. Därutöver har vi stort samarbete med Miljökommunikation, Sveriges Lantbruksuniversitet. Aspnäs gård vis Tämnaren har en lång och rik historia, som jag berättade under sommaren för några besökande grupper.

INVESTERA UR FATTIGDOM

1999 startades mikrofinansorganisationen Jamii Bora i Kenya av 50 tiggarkvinnor och svenska Ingrid Munro. Nairobi har Afrikas största slum. Nu har Jamii Bora 250 000 kunder (medlemmar, som lånat små belopp till att starta företag). Jamii Bora har nu köpt en bank, som ger lån till fattiga. Sju mil söder om Nairobi byggs staden Kaputei för 10 000 vanliga människor, som är kunder i Jamii Bora Bank. Jamii Bora har en samarbetande systerorganisation Jamii Bora Scandinavia ekon. förening, som jag är ordförande i. Vi hade styrelsemöte igår i Uppsala Slott. Just nu har vi 262 medlemmar, som har investerat minst 3 000 kronor var i föreningen. Dessa pengar investeras i arbetet i Kenya och kommer att ge återbäring. Vi tror att affärsmässiga investeringar kan hjälpa fattiga i Afrika ur fattigdom. Lönsamhet är en förutsättning för större sociala effekter. http://www.jamiibora.se/. 2008 besökte jag Kaputei. Bilden visar två kvinnor som berättar hur de tillverkar tegel till husen, som de bygger själva.

LÅNG VÄNSKAP

I vårt vintriga Bragdebo med mycket snö och kyla, det är vackert, har vi denna vecka besök av Dave Richards från England. Vi har varit mycket nära vänner sedan slutet 1980-talet. Dave och hans hustru Chris är personliga vänner till Gertrude och mig (samt våra och deras barn och barnbarn). De är våra mentorer, rådgivare, uppmuntrare och uppfostrare. Dave & Chris besöker varje år Centrumkyrkan i Heby och Sala, där vi bygger relationer efter Daves föredöme och uppmuntran. Vi har tillsammans varit flera gånger i Afrika på missionsresor samt semester i Lake District (norra England) och Cornwall (södra England). Bilden är från Lake District. Vänskap och goda hållbara relationer är viktigt. Vår familj har många vänner i andra länder och Sverige, vilket är till stor ömsesidig glädje.

DÉSIRÉ ÄR DÖD

Igår morse, måndag 15 november, fick jag beskedet från Burundi, att Désiré är död! Désiré (32 år) var den förste jag lärde känna i centrala Afrika. Han var en underbar, skicklig och alltid pålitlig man och nära medarbetare. Det var hans syster, pastor Alice i Bretagne Frankrike, som ordnade kontakten. Med Désiré har jag delat mycket och vi samatalde och bad om gemensam framtid i African Dream Mission och Désirés egen vision Centre for Strategic Evangelisation and Development. Désiré var nu sekreterare för vår mission i Burundi och South Kivu, och var med Petra och mig alla dagar i vår senaste missionsbesök där. Désiré arbetade nu på rapporten över detta missionsbesök och i lördags hade vi kontakt, ty Désiré ville ha några uppgifter av om seminariet vi hade i Uvira DR Kongo. Lördagskväll fick Désiré en hjärtattack, mwen tog sig ändå till kyrkan söndagsmorgon. Eric skjutsade honom hem och de planerade för Centret for Strategic Evangelisation and Development. Båda gladdes över det. Ett par timmar senare var Désiré död, han har flyttat hem till Jesus. Men för hans syskon är det sorg och tomhet samt hans nära vänner. Jag har mist en nära förtrolig vän och andlig son.

MISSIONSRESA TILL AFRIKA

Tillsammans med vår äldsta dotter Petra har jag varit ett par veckor i Rwanda, Burundi och DR Kongo. För mig var det 13:e resan till Afrika. Genom African Dream Mission bygger vi upp ett samarbete i centrala Afrika för att hjälpa människor starta företag och utveckla landsbygd och samhälle. Vi undervisar i ledarskap och faderskap, att ta ansvar. Petra besökte särskilt barnhem för föräldralösa barn (vilket det finns mycket av i dessa krigshärjade länder), skolor (Petra är skollärare i Tärnsjö), sjukhus och vårdhem för aids-sjuka (Petra är diakonissa i Centrumkyrkan i Heby). Särskilt i östra Kongo är nöden stor. Vi besökte pastor Enocks (vår chaufför från Kigali till Goma) hem i Goma för våldtagna ensamma utstötta kvinnor. När dessa kvinnor blivit våldtagna av soldater och rebeller blir de förskjutna av sina män. Det finns mycket att göra i Afrika för att restaurera det. Vi har goda medarbetare i dessa länder, så vi har hopp. Vi samarbetar också med kyrkor i dessa länder, där både Petra och jag predikade. Vi besökte också sex tryckerier i Rwanda och Burundi, eftersom vi skall hjälpa våra vänner Aline & Euloge i Burundi att bygga upp ett nytt tryckeri. Vi är ju en tryckarefamilj.

150 ÅR I ÖSTERVÅLA

1860 bildades Östervåla Missionsförening, som senare fick namnet församling. Under gångna helgen firade församlingen sitt 150-års jubileum med många medlemmar och gäster, de flesta tidigare medlemmar, som flyttat till annan ort. Det var en fantastisk helg. Gertrud och jag med våra barn är uppvuxna i Östervåla Missionsförsamling och vi är mycket tacksamma för det. För drygt 20 år sedan valde vi pga Guds kallelse att gå en annan väg, bilda en ny församling, Centrumkyrkan I Heby. Centrumkyrkan har ett mycket gott samarbete med Östervåla Missionsförsamling. Det är glädjande att församlingen i Östervåla har så många aktiva unga familjer, vilket lovar gott inför framtiden. Bilden visar missionskyrkan (det vita), som byggdes 1877 samt det tidigare bönhuset (det grå), som byggdes 1863.

VATTEN, VATTEN

Tillsammans med Kjell Söderberg, Harbo, var jag i början av veckan på Riksmöte för Vattenråd i Borås. Första kvällen var det mottagning av Borås kommun i dess nyrestaurerade djurpark. I skymningen fick vi se fem björnar och tio vargar. Särskilt vargarna var nyfikna på på oss. Vi fick många erfarenheter från andra vattenråds arbeten och främst Viskans. På vissa håll i landet får vattenråden starkt ekonomiskt stöd från vattenmyndighet, länsstyrelse och kommun. I nordligaste Sverige har myndigheterna startat och givit resurser till vattenråden. Det är sämre med detta i Svealand. Tämnarens Vattenråd har hittills fått ta egna initiativ med visst stöd av myndigheter, men än har vi inte kommunerna Heby, Tierp och Uppsala med på båten. Dock är samarbetet mycket bra med Uppsalas båda universitet, och nu har det börjat med Stockholms Universitet. Efter resan i Viskans dalgång tog vi hand om 40 studenter från Stockholm i Aspnäs, där vi informerade om Tämnaren och vad dess vattenråd vill. Dessutom bjöd vi på mat, vilket också uppskattades. På bilden ser du stochkolmsstudenterna samlade vid minnesstenen vid Aspnäs för sjösänkningen 1874.

BESÖK FRÅN KENYA

Under veckan har vi haft besök av Beckie Baraka från Kenya. Jag har lärt känna Beckie i Kenya, där hon är pastor i en församling i Nairobi med drygt 10 000 medlemmar. Beckie har varit hos oss förut, 2009, och bodde nu både hos Believe och Sandra från Burundi och i Bragdebo. Vi har haft mycket roligt tillsammans, ätit god mat, prat, läst bibeln och bett. Beckie har undervisat i Centrumkyrkan i Heby och Sala om tro, hon är en troskvinna, som nu bygger ett hus åt sin mor vid stranden av Victoriasjön. Det är tuffa tider för människorna i Kenya, men det finns hopp genom den nya författningen, bara man slapp politikers och tjänstemäns korruption. Ett annat hopp är den stora väckelsen i Kenya. Beckie är nu en vecka i Uddevalla och sedan i Köpenhamn, innan hon åker hem via London.

EXPANSION

Vi är medlemmar i Centrumkyrkan i Heby/Sala, som nu expanderar. Församlingens 90 medlemmar bor primärt i Heby och Sala kommuner, vilket är vårt lokala missionsområde. Det gör vi tillsammans med övriga församlingar i området. I Sala hyr vi nu lokal i centrum, där vi har möten och träffar torsdagskvällar och söndagseftermiddagar. I Heby köper vi nu Missionskyrkan, eftersom Frälsningsarmén vid Torget är för liten. Vi behöver båda byggnaderna. Under helgen hade vi kick-off och inspirationshelg. Vi hade medlemsintagning och vattendop. Centrumkyrkan praktiserar och tror på dopet som en bekräftelse på att jag själv är frälst och väljer att döpa mig. Det betyder att jag begraver den gamla människan och uppstår i ny skapelse. Vi har också tidigare under sommaren haft dop, då i skogssjön Myran Huddunge, nu trädgårdspool i Sala.

SAREK - PADJELANTA

För 43 år sedan besökte Gertrud och jag Sarek med ingång söderifrån Kvikkjokk. Fem år tidigare besökte vi också Vouggatjålme, då väglöst land från Jäkkvik, idag finns Silvervägen till Norge. Efter många års längtan åkte Gertrud och jag i mitten av augusti detta år åter till Lapplandsfjällen; tåg till Gällivare, buss till Saltoluokta och Ritsem, norra delen av Sarek och Padjelanta. Vi företog dagsturer från dessa STF:s vandrarhem, och tur var det, ty vi hade en mycket stor packning. Vi hade underbara dagar i och på fjällen. Vi får kalla årets besök för rekognosering. Man kan gå Kungsleden från Saltoluokta öster om Sarek till Kvikkjokk, eller Padjelantaleden från Ritsem väster om Sarek till Kvikkjokk.
Vi har träffat många trevliga människor, kanske mest tyskar, och Gertrud är inte blyg av sig. Intressant att tala med samer. Storartade naturupplevelser, båtfärd över Akkajaure, Vuojatädnos forsar, hjortron på myrarna.

UTVANDRARE

Under veckan har jag besökt Utvandrarnas Hus i Växjö, som är en förnämlig inrättning när man är intresserad av att forska om emigration. Profilfiguren i utställningen är bygdens son Vilhelm Moberg, som skrev sin utvandrarserie. Jag forskar och skriver om prästen Lars Paul Esbjörn, som 1849 utvandrade till Amerika, bildade ett svensk-lutherskt kyrkosamfund, Augustana synoden, samt återvände 1863 till Östervåla. I arkivet i Växjö finns mikrofilm på 100-tals av brev från och till Esbjörn under hans tid i Östervåla. Den skicklige släktforskaren Bernt-Ove Lindberg, Östervåla, kom i går till mig och lämnade en ansedel på Esbjörn-familjen. Lars Paul hade tre fruar (inte samtidigt) och 19 barn. Tillsammans med sju andra skribenter - teologer, historiker, matematiker, redaktörer - skriver jag denna bok "LARS PAUL ESBJÖRN Väckelsepionjär i USA och Uppsala stift".

SOMMARBY

Första veckan i augusti arrangerade Östervåla Missionsförsamling sin 30:de Sommarbyvecka i Missionskyrkans park. Det är en enorm prestation och över 50 ledare ställer upp varje år och tar hand om och engagerar 150 - 200 barn varje dag. Många unga barnfamiljer tillhör missionsförsamlingen, som i år firar 150 års jubileum. Fyra av våra barnbarn deltog i Sommarbyn: Michélle (13), Jennifer (10), Tuva (6) och Nora (3). De bodde hos oss i Bragdebo. Det var roligt ha dem hos oss, och det var liv i luckan hela veckan. Alla fyra trivdes både i Sommarbyn och Bragdebo.
I lördags hade Andreas (vår son) och hans fru Anette dubbel 40-årsfest hemma i Sala. Våra barn börjar bli gamla. Det var mycket trevligt med många vänner. I söndags (8/8) fyllde Gertrud år.

GAMMELVALA

Gertrud och jag har tillsammans med vår dotter Petra´s man Pär-Inge´s föräldrar Lars och Martha i Gransätra besökt Gammelvala i Brunskog, Värmland. För 37 år sedan besökte Gertrud och jag med våra barn Petra och Andreas Gammelvala senast. Det är strongt av Hembygdsföreningen i Brunskog att varje år, sista veckan i Juli, genomföra denna stora manifestation - ett fönster mot det förflutna. Naturligtvis blir det mycket Gustaf Fröding i Brunskog - både i Hembygdsgård och kyrka. Kyrkan är fantastiskt vacker. Gertrud och Martha trivdes bland hantverkare av alla slag. Lars studerade sågverk med ångmaskin, utställning av jordbruksredskap och historiska bilar. Jag intresserade mig för pappersbruk och tryckeri, väckelsehistoria och släktforskning på nätet. Vi fyra trivs mycket gott tillsammans. Martha och Gertrud pratar, Lars och jag lyssnar.

MICHELANGELO

Min logotyp "TOFTERS" är formad i typsnittet Michelangelo. I mitten av 1980-talet framställde Art director Göran Lyngskog, Adaptus reklambyrå, denna logotyp för Tofters Tryckeri. Eftersom tryckeriet inte finns längre, 1918-2008, har jag övertagit logotypen. Som gammal boktryckare och typograf är jag intresserad av typsnitt, mina favoriter är antikvan Bembo och grotesken Gill. De fanns från 1950-talet hos Tofters Tryckeri, och vi framställde själva typerna genom att gjuta i vår Monotype. Min far Simon och bror Sten var också förtjusta i Bembo och Gill. Min bror dog 2010 och stilen på hans gravsten är Bembo.

Bilden visar den stuga i Åbylund, där min farfar Per Johan Pettersson 1918 startade tryckeriet. Bilden är målad av min farmors bror August Rosén, som var född i Buckarby och sedan i många år pastor i Stockholm.

Ny webbplats!

Tofters.net har fått ny webbplats!